En förvirrad själ i Umeå....
.....så kan jag "lugnt" sammanfatta min första dag. Allt började bra imorse med att vi kom upp i tid och att Carl sov i bilen hela vägen till Arlanda. Efter ett sorgset avsked så kunde jag gå mot flyget. Flyget var givetvis försenat så jag landade 15 minuter innan kursstart. Ringer till lärarna för att meddela detta och får tag i västerbottens mest pratsamma taxichaffis. Om ni tycker Jag är pratsam så skulle ni träffat honom. Jag fick inte en syl i vädret under dom 10 minuter jag åkte med honom. En trevlig start av Umeå iallafall!!
Jag kom fram 2 minuter innan 10.00 och hann till kursstarten i tid!! Jag satt vid min bänk, lyssnade på förvirrade lärare och upptäckte att ALLA säger vars om vart, alla är norrlänningar, är det ingen annan än jag som reser långt?? Efter en timme kommer en tjej vars flyg från Bromma var försenat. Hon ska läsa till op-syrra, bor på samma hotell som jag gör, pratar lika mycket som mig, en bra vän att luta sig mot här uppe!! Givetvis fick jag mina fördomar krachade under dagen, alla var inte från Norrland, en del från Stockholm och Uppsala men ingen ifrån Gävle. I IVA klassen går vi 9 st än så länge, blir spännande att se hur många som orkar ända till slutet. En av killarna i klassen, Esam ifrån Uppsala, pratade med mig i korridoren och sa:
- Du, jag har gått praktik med din sambo. Mycket riktigt hade han gjort praktik på psyk tillsammans med Anders. Han kände igen mig eftersom jag jobbade på avdelningen under. Världen är bra liten.....
Vi har inte hunnit med att lära oss någonting ännu, men veckans schema är späckat.....Idag har vi mest haft praktiska saker som upprop, registrering av kåren, registerar data-konton, hämta passerkort osv.
Det är när jag åker bort, som jag känner hur mycket mina grabbar betyder för mig! Jag väljer att helst inte tänka på Carl för mycket och när jag ringer och hör honom i bakgrunden så gör det ont i hjärtat att vara ifrån honom. Jag kommer ihåg att jag läste "att få barn, det är att resten av sitt liv leva med hjärtat utanpå kroppen!" Det är så sant som det är sagt...
Nu åter till mitt registrerande// MALIN
Jag kom fram 2 minuter innan 10.00 och hann till kursstarten i tid!! Jag satt vid min bänk, lyssnade på förvirrade lärare och upptäckte att ALLA säger vars om vart, alla är norrlänningar, är det ingen annan än jag som reser långt?? Efter en timme kommer en tjej vars flyg från Bromma var försenat. Hon ska läsa till op-syrra, bor på samma hotell som jag gör, pratar lika mycket som mig, en bra vän att luta sig mot här uppe!! Givetvis fick jag mina fördomar krachade under dagen, alla var inte från Norrland, en del från Stockholm och Uppsala men ingen ifrån Gävle. I IVA klassen går vi 9 st än så länge, blir spännande att se hur många som orkar ända till slutet. En av killarna i klassen, Esam ifrån Uppsala, pratade med mig i korridoren och sa:
- Du, jag har gått praktik med din sambo. Mycket riktigt hade han gjort praktik på psyk tillsammans med Anders. Han kände igen mig eftersom jag jobbade på avdelningen under. Världen är bra liten.....
Vi har inte hunnit med att lära oss någonting ännu, men veckans schema är späckat.....Idag har vi mest haft praktiska saker som upprop, registrering av kåren, registerar data-konton, hämta passerkort osv.
Det är när jag åker bort, som jag känner hur mycket mina grabbar betyder för mig! Jag väljer att helst inte tänka på Carl för mycket och när jag ringer och hör honom i bakgrunden så gör det ont i hjärtat att vara ifrån honom. Jag kommer ihåg att jag läste "att få barn, det är att resten av sitt liv leva med hjärtat utanpå kroppen!" Det är så sant som det är sagt...
Nu åter till mitt registrerande// MALIN
Kommentarer
Postat av: anette olsson
du kkommer klara det galant i skolan, skrattade åt det du skrev att de andra tyckte du pluggade mkt ... that´s malin
kramis anette
Trackback
